Handen på hjärtat

 

I fjorton och en halv månad har vi hängt tillsammans, jag och Max. Det har varit den bästa tiden i mitt liv, och jag känner mig otroligt priviligerad som bor i ett land där man som förälder får betalt när man är hemma med sina barn. Men nu är min föräldraledighet slut.

 

I morgon börjar jag jobba igen, och det med blandade känslor. En del av mig tycker att det ska bli skönt att få omge mig med vuxna människor och prata om sånt som inte har med barn att göra. Men en annan del av mig kommer att längta ihjäl sig efter Max. Jag tycker att det är både bra och för jädra viktigt att Max får hänga med sin pappa i två månader innan det är dags att börja förskolan, men jag är i skrivande stund så avundsjuk på Alex som kommer att få tillbringa hela dagarna med honom.

 

Min älskade lilla unge. Tiden går alldeles för fort.