Handen på hjärtat

2 km loppis och Högalidsparken

Kategori: Stockholmspärlor, Vardag

 
Dagens aktiviteter: 2 km loppis och häng i Högalidsparken.
 
En gång om året är det stor loppis på Hägerstensvägen i Örnsberg/ Aspudden. Bara de som bor där får sälja och det är alltid galet mycket folk som beger sig dit för att fynda. Jag är självklart en av de som åker dit i hopp om att hitta massa bra grejer. För på en yta av totalt 4 km (2 km åt ena hållet, sedan går man över gatan och går 2 km tillbaka) borde man ju hitta någonting man vill ha.
 
Dagens skörd blev lite kläder till Max, barnböcker, höstskor till Max samt en klänning och en kofta till mig. Egentligen var jag ute efter fodrade galonkläder och skalkläder som Max kan ha extra på förskolan, men det var ont om sådant den här gången.
 
Senare på eftermiddagen tog vi tunnelbanan in till Söder och hängde med några av Alex vänner och deras barn i Högalidsparken. Jag hade inte ätit lunch, så jag köpte med mig en sallad från ett ställe nere vid tunnelbanan, och det var en riktig pangträff. Efter det orkade jag sprigna runt och leka med Max, som älskade parken. Det var full rulle från första stund, och ingen vila alls.
 
 
 

Skansen

Kategori: Stockholmspärlor, Vardag

 
Vi inledde semestern med det årliga sommarbesöket på Skansen. Eftersom det var fint väder idag (till skillnad från gårdagens ösregn) kändes det säkrast att få det avklarat.
 
Max slocknade i vagnen redan på väg mot Djurgårdsfärjan, och sedan sov han i en och en halv timme. Jädra tur att vi inte behövde betala inträde för honom, för det hade varit surt när han sov bort halva besöket. Men vi kunde å andra sidan njuta av varsin mjukglass på en bänk i lugn och ro innan han vaknade, och det var guld värt. Äta snabbsmältande mjukglass som mer än gärna fastnar i håret vid minsta vindpust, samtidigt som man jagar en energisk ettåring som vill springa åt alla håll samtidigt, verkar inte särskilt njutningsfullt.
 
 
 
 
 
 
Jag och Max åkte de gamla bilarna, som har funnits på Skansen sedan urminnes tider. Eftersom jag som vuxen har lite längre ben än ett barn, var det överkurs att knö ner mig i bilen, så jag fick sitta ovanpå ryggstödet. Inte helt stabilt, med tanke på att den där bilen uppförde sig vansinnigt ryckigt i varje sväng. Jag fick hålla i mig i ratten för allt vad jag var värd för att jag inte skulle flyga ur i kurvorna. Oklart vad Max tyckte om åkturen. Hoppas bara han inte tror att det är så där hans mamma kör bil numera. Då vill han nog inte åka med mig mer...
 
 
 
 
 
 
Vi hade tänkt åka lite karuseller vid Galejan också, men då var familjens yngsta medlem less på Skansen och meddelade högljutt att det var dags att bege sig hemåt. Nu ska vi bara fundera ut vad vi ska hitta på i morgon.