Rullande Åska
Min största musikförälskelse är Håkan Hellström. Jag har älskat honom ända sedan han släppte sin första skiva, och han har förmågan att skriva texter som berör mig djupt i själen. En sommar utan en Håkan- konsert är alltid lite tråkigare, och med tanke på att jag misslyckades med att få tag på biljetter till Ullevi förra året var jag extra glad över att lyckas knipa två plåtar till gårdagens spelning på Stadion.
Den lyckliga som fick följa med mig var så klart Alex. Han som jag släpar med trots att han inte är så intresserad. Jag har lärt honom att uppskatta Håkan, men det är mest vissa låtar som han gillar. Fick han bestämma hade han stannat hemma. Eller haft sittplats. Men får man tag på ståplats så står man på en Håkan- konsert. Så är det bara.
Jag var så lycklig över att befinna mig i publikhavet igår. Jag blev inte ens deppig när regnet började piska och åskan mullrade in över Stadion samtidigt som blixtarna lyste upp himlen. Som tur var hade jag med mig en regnponcho, som skyddade mot den värsta vätan. Alex däremot blev blöt in på bara skinnet.
Konserten var av säkerhetsskäl tvungen att avbrytas, men togs upp igen efter en kvart eller så. Och den var SÅ bra! First Aid Kit var några av gästartisterna, och de är ju fantastiska. Och sedan klev Veronica Maggio upp på scenen. Veronica Maggio! Drömmen!
Nu är jag bara lite ledsen över att jag inte har några biljetter till vare sig Borgholm eller Ullevi. Och nästa sommar och eventuellt sommaren efter det (och kanske ännu fler) blir det ingen Håkan. Han ska pausa från turnerandet. Så då får jag leva på minnen.
